Blickarna vi brukade ge varandra, var aldrig tomma. Leendena vi gav var andra var aldrig oäkta. Orden vi givit varandra var bara ett spel. Och du vann, jag bad om en önskan ; att få ha någon nära mig. Att bli älskad utav någon, att bli behövd. Men så kommer det aldrig att bli, det kommer alltid att vara jag som måste kämpa.
Jag vill bara fly , fly undan denna misserabla värld. Det jag åstadkommit kan någon åstadkomma på bara några få dagar. Jag är ett tomt skal som behöver näring, men hittar inte det någon stans. Mata mig jag är hungrig, jag svälter. Snälla ge mig det jag behöver. Släck min törst och få mig att bli lycklig. Du är den som kan förhindra min undergång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar