patricia

jag tror vissa folk är gjorda för något, därför kom dom just till världen. För att hjälpa människor, eller bara sälja bilar för att folk ska få köra något. Jag tror jag kom till världen för att hjälpa människor, speciellt mina vänner att finnas där för dom när dom behöver en, när dom inte vet vad dom ska ta sig till och när dom har riktig panik eller ångest. Och dom jag var med idag, speciellt domdär tre styckna, dom kom nog till för att rädda folk, rädda folk för att göra något stort misstag.

Jag råkar alltid ut för sånhärnt, kanske för att jag inte har lärt mig än. Kanske för att något där uppe eller nere vill lära mig lite mer den andra gången för att jag inte gjorde tillräckligt bra för mig första gången. Att jag första gången fick för mycket panik, för mycket tårar. Nu höll jag lugnet, några få tårar för orolighetensskull eller något. För engångsskull var jag "van", jag klarade pressen jag klarade paniken runt om mig.

Tänk er att en gång hållt på att mista sin bästa vän, åka till akuten med henne och bara sitta och vänta. Att höra av doktorn att hon kanske inte klarar sig. Att sitta där i timtal och bara undra. Det var för några år sen. Tänk att kanskeha förlorat två av sina närmaste vänner ikväll, jag vet inte vad jag skulle gjort. Och tänk om dom inte skulle hittat henne, att hon skulle bara farit så långt ut hon kan, så att hon tillsist inte kunnat andas mer. Redan tanken av de får mig att nästan gråta. När han kom och sa att hon hade hoppat i, hjärtat stannade och allt blev knäpptyst.

Ni som var där, jag vet inte hur mycket jag skulle kunna tacka er.
Ni är guld!