patricia

det närmar sig, jag börjar bli rädd. Blir såhär varje år, varje gång jag börjar tänka på det, varje gång det händer. Enligt er kanske det är inte en stor grej, bara nått som händer, men inte för mig, att fylla år, bli ett år äldre skrämmer mig för varje gång.

Jag kom och tänka på det idag, när jag och Sophie skulle mötas för att gå till Kimmi. Jag gick där i mina egna tankar och tänkte "när jag blir sexton.." Sen kom det plötsligt upp i min hjärna, att "när jag blir sexton" är om lite mer än två månader. Då blev jag rädd, rädd för att bli äldre. Då gick jag där skräckslagen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag har alltid sen jag vart liten tänkt "när jag är sexton får jag göra det och det". Och nu, lite mer än två månader är jag sexton. Bara sådär helt förvirrande. Jag tror inte att sexton är en så stor grejj, men vilken ålder ska jag nu vänta till?

Nu är jag inte så liten mera, jag är närmare 18 nu. Jag måste ta mera ansvar än vad jag gjorde när jag var fjorton. Jag måste plugga upp mina betyg tills jag går ut nian, så jag kommer in i en ny skola med helt nya saker. Jag måste ta ansvar för att jag gör nått i skolan, för ingen annan kan göra mina läxor och läsa på mina prov. Jag blir så förvirrad och så borta. Snart är jag sexton, sedan sjutton, sen blir jag arton. Dags att flytta hemifrån, dags att fixa in egna pengar på kontot, dags att börja köra bil och mogna till 100. Men det vill jag ju inte.

Att bli sexton är egentligen ingen förändring från att vara femton skulle jag tro, samma med sjutton. Det händer inget speciellt, kanske man får vara ute längre, få göra lite mer. Men inget speciellt. När man fyller femton får man ju köra moppe, och blir straffmyndig. Ens liv ändras ganska mycket ändå.

Det enda positiva med att fylla år, det är ju presenterna man får.


kärlek
patricia